GULD ELD
Målningar av Madeleine Hatz
15 juli – 14 augusti 2016
GULD ELD är
den fjärde konstutställningen i Kalkladan, en stor träbyggnad från 1907. På väg
ner mot huset till fots eller med cykel passerar man kalkbrottet, det som en
gång var Gotlands största och som idag är fyllt med turkosskimrande vatten. Under
mellankrigstiden skeppades stora mängder kalksten från Bungenäs till den tyska
och svenska stålindustrin. Därefter kom kalla kriget och soldaterna övade
försvar i skyttevärn och bunkrar. Idag är Bungenäs öppet för allmänheten och
ett bilfritt samhälle med ny arkitektur växer fram på ett området fyllt med
historiska lager och berättelser.
Årets konstnär heter Madeleine Hatz och
är utbildad på Konsthögskolan i Stockholm. I nästan hela sitt yrkesverksamma
liv har hon varit en del av New Yorks konstscen, inte minst när det bränt till
politiskt. I protest mot USA:s krigföring efter 11 september 2001 chockfärgade
hon fontänvattnet vid Rockefeller Center blodrött och vräkte råoljeliknande
färg på General Motors bländvita marmorfasad vid Central Park.
GULD ELD – titeln på sommarens
utställning i Kalkladan är hämtad från en svit målningar hon utförde under
och efter en vistelse i Peking 2013. I Peking påverkades hon av de många
tibetanska munkar som satte eld på sig själva i reaktion på myndigheternas
förföljelse. Censuren hade vid de här tiden hårdnat och bilder av
självbränningarna var otänkbara i kinesiska media.
I Madeleine Hatz´ flödande måleri smälter
guldgula och röda färger in i varandra. Sotflagor och aska virvlar runt.
Pigmenten är stundtals upplösta till genomskinlighet och ibland pålagda i
tjocka klumpar vilket för tankarna till jordskorpans och himlakropparnas
skrovliga relief. I den tibetanska världen är gult symbol för jorden i vars
glödande inre den gula elden brinner likt solen, eller så är det helvetet och
skärselden.
Tjocka drag av oljefärg med palettkniv möter
tunna och detaljerade linjespel. Stillhet och drama, glansiga och matta ytor
lever sida vid sida. I det första stadiet arbetar Madeleine Hatz likt en
actionmålare med målningarna liggande på ateljégolvet och i de stora gesterna
finns beröringspunkter med amerikansk abstrakt expressionism.
Konsten liknas ibland vid en alkemisk process,
en förvandling och förädling, inte sällan i en renodling, från avbildande måleri till abstraktion. Konsten
förtydligar och frilägger. Den för upp vårt medvetande till en högre nivå och
skapar parallella världar. Genom eld har människan i alla tider och med olika
bevekelsegrunder velat befria sig från slagg, allt det som belastar sinnet och
hindrar oss från att känna och tänka klart.
I sin sorg över de förföljda munkarnas
situation bestämde Madeleine Hatz att i skepnad av trasmunken Franciskus från
Assisi (Il poverello – den
lille fattige) göra en barfotavandring över Himmelska fridens torg med en grov
jutesäck knuten runt midjan. Hon hann bara promenera åttio meter innan hon
stoppades av polis och beordrades att förstöra sin inspelade film av händelsen.
Inga uttryck – i synnerhet inte av sorg – får förkomma på denna plats
såvida de inte är sanktionerade av staten.
I samma ögonblick som Madeleine Hatz fördes
bort greps en tibetansk munk. Hon hann under några korta sekunder möta hans
strålande blick och en känsla av samhörighet uppstod. Resten av vintern
tillbringade hon i sin kammare i Peking för att sy och måla små verk i säckväv
som ramades in i rostiga järnramar. Madeleine Hatz kinesiska hyresvärdar fick
aldrig veta något om hennes protestvandring.
Den helige Franciskus hade förmodligen inte
tvekat inför en dödsföraktande vandring på Himmelska fridens torg för de
utstöttas sak. På vernissagen och under Gotland Art Week kommer Madeleine Hatz
att inta rollen som Il poverello i Kalkladan. Med en jättelik
kalligrafipensel planerar hon performances som en hyllning till den tibetanske munken
på Himmelska fridens torg och till andra obesjungna hjältar.
Sophie Allgårdh
Curator och konstnärlig ledare för Kalkladan
Konst Bungenäs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar